Jag har fyllt alla hjärtans dag! Grattis till mig!
Det jag nu kommer delge er är ytterliggare en sak som handlar om min älskade sambo, håll till godo!
Alla hjärtans dag har ju inte gått någon obemärkt förbi antar jag, uppvaktningen jag fick var lite different om man säger så. (Men Johan jag älskar dig för den du är!)
Jag sitter ute på verandan och har avnjutit en frukost i lugnan ro. Då uppenbarar sig min älskling med något bakom ryggen, han räcker fram en låda med Choklad (I LÖÖÖÖV choklad) och säger GRATTIS!
Jag känner att jag gör en konstig min och Johan tolkar det direkt som att jag blir missnöjd med hans gåva, vilket INTE är fallet.
-GRATTIS?, säger jag
-Ja, säger Johan
-Till vadå? Jag fyller ju inte år...
- Nej men vad ska man säga då, säger min brydde sambo....
- Ja jag vet inte vad man ska säga Jag älskar dig kanske?
Johan: - Jag älskar dig
Jag: - Och jag älskar dig.
Och sen levde vi lyckliga i alla våra dagar!
PUSS PÅ ER! Och hoppas att ni hade en mysig alla hjärtans dag för det hade vi!
Jag och min He-Man!
Häromdagen när jag och Johan var ute och tog in ved osv. så frågade han mig om jag han hade berättat vad som hände för typ 1,5 vecka sedan. Nej sa jag, det tror jag inte.... So here comes the story about He-Man:
Johan He-Man Larsson skulle fylla på i vedkorgarna inne innan han for till jobbs, det var ganska blåsigt när han gav sig ut på sitt mission. In i skjulet bar det av och skottkärran började fyllas på, då - PANG! Vedbodsdörren går igen med en smäll varpå den lilla träplutten lägger sig i låsläge.
Där inne står Johan änsålängebaralarsson utan telefon... han börjar förbrillt undersöka alla fönster och andra tänkbara exits men förgäves. Wilma och Penny står utanför och undrar vad han har för göromål för sig därinne.
Tillslut ser han ingen annan utväg än att ta till sina He-Maniska krafter och slå in (ut) dörrstackarn... som tur var tog bara den lilla träplutten all stryk, så den fick He-Man operera tillbaka och vips så var alla spår borta.
Att det tog en och en halv vecka innan han berättade det här för mig vet jag faktiskt inte, men va jag garva när han berättade, ni vet ett sånt där ontimagenandnödgarv som inte riktigt vill ta slut och sen har jag flera gånger kommit på mig själv med att börja skratta åt händelsen lite då och då.
När jag sedan berättade det här för syster så döpte hon om Johan, därav He-Man!
Asså förlåt...
Ni måste ju tro att jag blivit påkörder på riktigt! Nej, så är inte fallet, det enda som fått sig en dänga är väl isåfall skrivarlusten. Men nu ska jag banne mig tvinga fram den!
Jag vet inte vart jag ska börja så då börjar jag med det som ligger närmast i tiden, nämligen the black wedding! Shit va kul vi hade, vilken fest de anordnat herr och fru Bergdahl! Tack hörni! Riktigt trevligt! Så igår kan jag nog påstå att jag kände mig lite överkörd, av trötthet, efter jajagvetintehurmångatimmarsdans till ett otroligt bra band, State of drama, sicka killar, WOW! Väldans god mat och ja, det var bara så bra allting!
Vart fortsätter vi, jo.... innan jul blev jag tillfrågad om jag ville vara med och starta upp en ny förskola....herregud tänkte jag men nappade på det och där har jag nu varit i två veckor och 1 dag för att vara exakt. Idag började vi med inskolningarna, vilket är sisådär 13 stycken på en gång fast utspritt på en hel dag. Om jag var helt slut efter två veckors uppstart med planering och allt vad det innebär vet jag inte vad jag är idag... MEN det är SÅ kul och spännande att få sätta sin egen prägel från början! MEN igen: det blir tidig sängliggning tonight.
Vad hände sen, efter jul alltså JO! Då kom nyår och mamma mia va kul det var! Maskerad med kändistema! Och ja, Mamma mia var precis va vi var eller ja ABBA. Agnetha, Annifrid, Benny och Björn. Jag låter bilden tala för sig själv, förutom att jag måste...jag kan inte låta bli... kolla in Johan förlåt Björns dansbandsposé!
Ha de godis!
Det är inge vidare, jag har blett påkörder här!
I tisdags morse när jag som vanligt skulle ta en sväng med hundarna innan jobbet händer följande:
Klockan är strax efter 5 och det är bäcksvart ute, jag börjar gå ut mot postlådan och när jag kommit halvvägs kommer Johan åkandes, han stannar vevar ner rutan och säger hejdå och kör vidare.
NÄR hans bil passerat mig steppar jag tillbaks ut i "körbanan" för att fortsätta min vandring, då plötsligt känner jag nåt hårt mot min vad. Jävlar tänker jag när jag i samma ögonblick kommer på att Johan som alltid har sin släpkärra påkopplad på bilen med en dieseltank på ett ton eller nåt. Hjulet från denne mörbultar min vad och jag skriker AAAAAAJ!
Johan stannar till och vevar ner rutan:
-VA?! ropar han
- DU KÖRDE PÅ MIG! ropskriker jag i nåt sorts chocktillstånd.
-VA? säger han.
- DU KÖÖÖRDE PÅ MIG!
-Jaja, hejdå. Säger han och kör vidare.
Där går jag och haltar och försöker känna efter hur illa det är och eldar upp mig då jag inte för mitt liv kan förstå vad för sorts medkänslolös kille jag har valt att vara tillsammans med. När jag kommer hem igen ringer jag och säger:
-Varför åkte du bara?
- Vadå?
Återigen:
-DU KÖRDE PÅ MIG!
-Gjorde jag?
- Ja, jag sa eller skrek ju det!
-Jaha jag trodde du sa att jag skulle åka så att inte hundarna gick emellan bilen och kärran.
Många gånger har jag sagt båda meningarna, DU KÖRDE PÅ MIG och ÅK SÅ ATT INTE HUNDARNA GÅR I MELLAN, men jag kan inte riktigt få det till att låta lika på nåt vis...
Jaja iallafall så kunde det gått värre!
OVER AND OUT eller UNDER OCH IN
Sandra
Tidsfördriv...
Ha en bra dag!
Kram
HÖSTLIGA ÄVENTYR
Förra helgen blev det åka av:
Här är min chaffis:
Efter mycken övertalning så fick jag med mig Johan på cykelfest här i bygden och efter ännu mer mycknare övertalning så tog vi tandemcykeln! Lite speciellt, jag förstår dem som slitit av styret bak då man mer än gärna sitter där bak och styr fastän det inte går. Vi cyklade kanske 1,5 mil vilket är mycket lindrigt i denna aktivitet här på landet!
För den som inte vet så får cyklar man runt till varandra, det är uppgjort genom lottning innan vem som cyklar till vem och vad man ska bjuda på, förrätt, huvudrätt eller efterrätt. Vi fick anordna huvudrätten, det blev kycklinggryta, bulgur och sallad. Två par kommer man till vart ställe så det är 6 personer man skall bjuda på mat. RIKTIGT SKÖJ faktiskt! Ett bra sätt att lära känna varandra!
Nu vill chaffisen ta över spakarna här ett tag, så låt gå då!
Tjingeling!
Varför fastnar en sån här låt på hjärnan?!
Svängigt värre!
Blev nåt tjing där!
Godnatt!
HEEEEJ! Jag lever jag lovar!
Shitans va det tar på tiden att renovera och flytta, har varit inne på min logginsida många gånger må ni tro och tänkt att jag kanske borde slänga in en bild eller kommentar men nej....
Jag och Johan har invigt vårt
ikväll, guuud så gött! Kändes som om man inte var hemma liksom, det gör det ju iofs inte än iallafall...Imorgon ska jag och Johan åka med Ante och Mia till Götet, kuligt! Skönt att få lite distans från all flytt.
En sista sak bara, NO MORE 1 ETTHUNDRATJUGOSÄNG på två vuxna(?) och två goldisar! Här sover vi numer, behöver jag kommentera...? (Jo en sak, numera har vi inte lakan för fönstren då vi fått upp rullgardinerna, numera är det mer iordningställt än på bilden!)
Jag är nöjd!
om man jämför med hur det såg ut innan.... 
så är jag som sagt nöjd!
Ha en fortsatt trevlig kväll och NJUT av vädret.
Kram kram
Snusa snusa...
torkat ska jag ligga och snusa på dem heeela kvällen!
Mys mys...
I övrigt kan jag tillägga att jag och Johan var och trodde vi skulle kunna välja alla tapeter till huset på en timma igår, lite väl optimistiskt! Men det börjar närma sig, beslutsångest är bara förnamnet...
Helgen som gick hade vi besök av Irene och Linnéa, vi hade en kanonhelg, MYSIGT!
Johan hade sån tur att han fick hjälp med gräsklippningen!
Till helgen har Johan inställt siktet på HERRAFTON på lördag och jag på LOPPIS, jag har fått ett nytt begär! Helt såld på dessa tillställningar, har nog snart besökt varenda en känns det som...
Ha en goer helg!
Kramis
Här vill jag bli gammal!
Asså, kanske börjar bli tjatig men....
Jag vet inte vart skåpet ska stå...
Nu ska jag bara få min käre Johan till att åka och hämta det i Tvärred där det fn. står eftersom pappsen fick rycka in och bärga hem det ifrån dammen.
Njut i vårvärmen, det gör jag!
Kram
Min tid...
Shit vilken urkass bloggare jag är, har tappat stinget liksom, men det är väl så ibland att det går lite upp och ner med sånt, ja kanske med det mesta i livet.
Som sagt om inte mindre än 25 dagar får jag och Johan en nyckel till VÅRT nya hem. Och jag är så lyckelig så jag tror att jag kan spricka! Jag läste på en blogg om feng shui (stavning?!) och den här tjejen skrev att läget är A och O när man talar om just F S... till saken så skrev hon även dessa rader: Även om man inte håller på med Feng shui eller ens är intresserad kan man sucka när man ser vissa ställen där hus är belägna. Man stannar liksom till och känner att "där vill jaaaaag bo". PRECIS så känner jag inför det stället som snart är vårt, och det är väl därför det känns som om jag ska spricka antar jag...
Försöker ferbrilt ladda upp en bild på placet men det funkar inte för tillfället så då är det väl inte meningen att jag ska göra det antagligen.
Hoppas nu att jag fått tillbaka lite sting och börjar skriva lite smått igen!
Ha det gött kompisar!
Kram från hemmansägaren Sandra Andersson! Tjoho!
