Sandras blogg

I tisdags morse när jag som vanligt skulle ta en sväng med hundarna innan jobbet händer följande:
Klockan är strax efter 5 och det är bäcksvart ute, jag börjar gå ut mot postlådan och när jag kommit halvvägs kommer Johan åkandes, han stannar vevar ner rutan och säger hejdå och kör vidare.
NÄR hans bil passerat mig steppar jag tillbaks ut i "körbanan" för att fortsätta min vandring, då plötsligt känner jag nåt hårt mot min vad. Jävlar tänker jag när jag i samma ögonblick kommer på att Johan som alltid har sin släpkärra påkopplad på bilen med en dieseltank på ett ton eller nåt. Hjulet från denne mörbultar min vad och jag skriker AAAAAAJ!
Johan stannar till och vevar ner rutan:

-VA?! ropar han
- DU KÖRDE PÅ MIG! ropskriker jag i nåt sorts chocktillstånd.
-VA? säger han.
- DU KÖÖÖRDE PÅ MIG!
-Jaja, hejdå. Säger han och kör vidare.

Där går jag och haltar och försöker känna efter hur illa det är och eldar upp mig då jag inte för mitt liv kan förstå vad för sorts medkänslolös kille jag har valt att vara tillsammans med. När jag kommer hem igen ringer jag och säger:
-Varför åkte du bara?
- Vadå?
Återigen:
-DU KÖRDE PÅ MIG!
-Gjorde jag?
- Ja, jag sa eller skrek ju det!
-Jaha jag trodde du sa att jag skulle åka så att inte hundarna gick emellan bilen och kärran.

Många gånger har jag sagt båda meningarna, DU KÖRDE PÅ MIG och ÅK SÅ ATT INTE HUNDARNA GÅR I MELLAN, men jag kan inte riktigt få det till att låta lika på nåt vis...
Jaja iallafall så kunde det gått värre!

OVER AND OUT eller UNDER OCH IN
Sandra