Jag har fyllt alla hjärtans dag! Grattis till mig!
Det jag nu kommer delge er är ytterliggare en sak som handlar om min älskade sambo, håll till godo!
Alla hjärtans dag har ju inte gått någon obemärkt förbi antar jag, uppvaktningen jag fick var lite different om man säger så. (Men Johan jag älskar dig för den du är!)
Jag sitter ute på verandan och har avnjutit en frukost i lugnan ro. Då uppenbarar sig min älskling med något bakom ryggen, han räcker fram en låda med Choklad (I LÖÖÖÖV choklad) och säger GRATTIS!
Jag känner att jag gör en konstig min och Johan tolkar det direkt som att jag blir missnöjd med hans gåva, vilket INTE är fallet.
-GRATTIS?, säger jag
-Ja, säger Johan
-Till vadå? Jag fyller ju inte år...
- Nej men vad ska man säga då, säger min brydde sambo....
- Ja jag vet inte vad man ska säga Jag älskar dig kanske?
Johan: - Jag älskar dig
Jag: - Och jag älskar dig.
Och sen levde vi lyckliga i alla våra dagar!
PUSS PÅ ER! Och hoppas att ni hade en mysig alla hjärtans dag för det hade vi!
Jag och min He-Man!
Häromdagen när jag och Johan var ute och tog in ved osv. så frågade han mig om jag han hade berättat vad som hände för typ 1,5 vecka sedan. Nej sa jag, det tror jag inte.... So here comes the story about He-Man:
Johan He-Man Larsson skulle fylla på i vedkorgarna inne innan han for till jobbs, det var ganska blåsigt när han gav sig ut på sitt mission. In i skjulet bar det av och skottkärran började fyllas på, då - PANG! Vedbodsdörren går igen med en smäll varpå den lilla träplutten lägger sig i låsläge.
Där inne står Johan änsålängebaralarsson utan telefon... han börjar förbrillt undersöka alla fönster och andra tänkbara exits men förgäves. Wilma och Penny står utanför och undrar vad han har för göromål för sig därinne.
Tillslut ser han ingen annan utväg än att ta till sina He-Maniska krafter och slå in (ut) dörrstackarn... som tur var tog bara den lilla träplutten all stryk, så den fick He-Man operera tillbaka och vips så var alla spår borta.
Att det tog en och en halv vecka innan han berättade det här för mig vet jag faktiskt inte, men va jag garva när han berättade, ni vet ett sånt där ontimagenandnödgarv som inte riktigt vill ta slut och sen har jag flera gånger kommit på mig själv med att börja skratta åt händelsen lite då och då.
När jag sedan berättade det här för syster så döpte hon om Johan, därav He-Man!
Asså förlåt...
Ni måste ju tro att jag blivit påkörder på riktigt! Nej, så är inte fallet, det enda som fått sig en dänga är väl isåfall skrivarlusten. Men nu ska jag banne mig tvinga fram den!
Jag vet inte vart jag ska börja så då börjar jag med det som ligger närmast i tiden, nämligen the black wedding! Shit va kul vi hade, vilken fest de anordnat herr och fru Bergdahl! Tack hörni! Riktigt trevligt! Så igår kan jag nog påstå att jag kände mig lite överkörd, av trötthet, efter jajagvetintehurmångatimmarsdans till ett otroligt bra band, State of drama, sicka killar, WOW! Väldans god mat och ja, det var bara så bra allting!
Vart fortsätter vi, jo.... innan jul blev jag tillfrågad om jag ville vara med och starta upp en ny förskola....herregud tänkte jag men nappade på det och där har jag nu varit i två veckor och 1 dag för att vara exakt. Idag började vi med inskolningarna, vilket är sisådär 13 stycken på en gång fast utspritt på en hel dag. Om jag var helt slut efter två veckors uppstart med planering och allt vad det innebär vet jag inte vad jag är idag... MEN det är SÅ kul och spännande att få sätta sin egen prägel från början! MEN igen: det blir tidig sängliggning tonight.
Vad hände sen, efter jul alltså JO! Då kom nyår och mamma mia va kul det var! Maskerad med kändistema! Och ja, Mamma mia var precis va vi var eller ja ABBA. Agnetha, Annifrid, Benny och Björn. Jag låter bilden tala för sig själv, förutom att jag måste...jag kan inte låta bli... kolla in Johan förlåt Björns dansbandsposé!
Ha de godis!
