Jag och min He-Man!
Häromdagen när jag och Johan var ute och tog in ved osv. så frågade han mig om jag han hade berättat vad som hände för typ 1,5 vecka sedan. Nej sa jag, det tror jag inte.... So here comes the story about He-Man:
Johan He-Man Larsson skulle fylla på i vedkorgarna inne innan han for till jobbs, det var ganska blåsigt när han gav sig ut på sitt mission. In i skjulet bar det av och skottkärran började fyllas på, då - PANG! Vedbodsdörren går igen med en smäll varpå den lilla träplutten lägger sig i låsläge.
Där inne står Johan änsålängebaralarsson utan telefon... han börjar förbrillt undersöka alla fönster och andra tänkbara exits men förgäves. Wilma och Penny står utanför och undrar vad han har för göromål för sig därinne.
Tillslut ser han ingen annan utväg än att ta till sina He-Maniska krafter och slå in (ut) dörrstackarn... som tur var tog bara den lilla träplutten all stryk, så den fick He-Man operera tillbaka och vips så var alla spår borta.
Att det tog en och en halv vecka innan han berättade det här för mig vet jag faktiskt inte, men va jag garva när han berättade, ni vet ett sånt där ontimagenandnödgarv som inte riktigt vill ta slut och sen har jag flera gånger kommit på mig själv med att börja skratta åt händelsen lite då och då.
När jag sedan berättade det här för syster så döpte hon om Johan, därav He-Man!
Haha...ja det är väl skönt att bo med någon som kan roa en lite då och då, du måste ju känna dig oerhört lugn som får sova jämte en superhjälte varje natt!!
Älskar er och saknar er!
Ha ha vad jag garvar! Jag tror nog allt att Johan kliade sig lite i huvet när han stod där inne o kollade (nöd)utgångarna!!
